Forntiden och Antiken 3 000 f.år 0 – 500 e.år 0

I Mesopotamien anses världens första skrivande folk ha bott. Det här området är nuvarande Irak. Här hittades lertavlor med historien om Gilgamesh, en hjälte som är med om äventyr, strider och kärlek. Det här är världens äldsta skönlitterära verk.

38 reaktion på “Forntiden och Antiken 3 000 f.år 0 – 500 e.år 0

  1. Sapfo
    1. Jag tror att Sapfos dikt kan handla om både lesbisk och heterosexuell kärlek. Jag gissar att den är skriven för att både en lesbisk och en som är hetero ska kunna känna sig träffade när man är riktigt kär i någon.

    2. Jag tycker att skillnaden mellan de moderna dikterna och de antika dikterna från Sapfo är grammatiken och textens uppbyggnad. Man sätter lite ord i andra ordningar, stavar de på ett lite annat sätt och och man använder knappt punkter. Därför blir det inte heller så mycket stora bokstäver i den antika grammatiken. Man använder lite ord som ”ty” och ”brusar” vilket inte är så vanligt nuförtiden.

  2. Sid 27
    1. I Korpen och räven så tror jag Asiopos vill lära människor att folk som vill ha något från en ofta ger komplimanger. De kan säga många snälla saker men förmodligen vill de bara ha något.
    Och i vildsvinet och räven så tror jag han vill att folk inte ska skjuta upp saker, för att även om du inte behöver göra vissa saker idag eller imorgon så ska man göra dem så man inte bara skjuter upp det hela tiden.

  3. Jag undrar vad Achillevs kommer att göra när han får reda på att Patroklos blev mördad av Foibos
    Om det var jag hade jag inte gjort som patroklos jag skulle inte vågat gå ifrån min uppgift. Jag skulle vakat med mitt liv istället för att försöka ta sakerna i minna händer visst jag kan få hybris ibland men det kan väll alla få? Men än sådan hybris som patroklos har ser man sällan Jag tycker det att texten lite jobbig att läsa för den har så svåra ord och att man kastas in direkt i alla hädelser. Men den var samtidigt intressant och spännande. Jag känner igen men i vissa delar av övermod för när jag gör nåt jag är bra på är det lätt att få lite hybris som t.ex. när jag spelar fotboll och kanske försöker dribbla lite för många spelare och till slut tappar jag bollen istället för att ha passa den. Det är många små ord här och där som är svåra att förstå men man förstår ändå helheten
    ”fjärrskytteguden svept in sig bakom patroklos ställde han sig och mellan hans skuldror slog han med handflatan hårt så ögonen i sina hålor skelade” jag vet inte riktigt varför det blev den just det citatet men jag fasnade vid det flera gånger så ja kände att det måste bli mitt val. Det jag har lärt mig med denna berättelse är att man ska va försiktig med för mycket hybris

  4. Iliaden

    Jag undrar om han hade folk som hjälpte honom att försvara skeppen och som sedan hjälpte honom att anfalla Troja, och om det var så, vad hände med hans ”armé” sedan?

    Om jag var Patroklos skulle jag försätta försvara skeppen för jag skulle aldrig svika min bästa vän. Jag känner inte igen mig i att han kan svika sin vän, jag skulle inte klarat av att göra min vän besviken.

    Jag tycker att berättelsen är bra på det sättet att den visar att man inte ska vara arrogant och ”ha hybris”. Berättelsen visar också att om man sviker sin vän är man ganska körd.

    Jag kände mig nära Achillevs när Patroklos svek honom pga sin egen egoism. Det är ofta att vänner kan svika en bara för att få det bättre själv.
    Det är svårt att förstå texten för att den är skriven på ett väldigt avancerat och gammeldags sätt.

    ”Ty i en dunkel sky hade fjärrskytteguden svept in sig.” Jag valde detta citatet för det visar hur annorlunda texten är om man jämför med nya berättelser.
    Det man lär sig av berättelser är att det inte brukar sluta så bra om man sviker sina vänner. Också att inte vara arrogant och ha hybris.

  5. Vargen i fårakläder

    Eftersom att jag har läst en fabel med ett slut som slutar med att huvud djuret dör så finns det inte så mycket att skriva mer än att jag kan tänka mig att herden blev förvånad när han ser att de är en varg han har dödat och sen glad när han ser att inga av hans får är skadade eller döda.
    Om det varit jag som vart räven hade jag gjort nog ungefär på samma sätt som räven i denna fabel. Om jag hade varit herden hade jag aldrig gått ut den kvällen för att jag skulle aldrig orkat att slakta ett får och tillaga det. Så nästa dag hade jag nog varit väldigt ledsen över att mina får varit skadade och vissa döda.
    Jag tycker att fabeln är bra och händelserik i en sån kort text och att den har ett bra budskap.
    Jag känner inte igen mig i texten eftersom att jag har svårt att försöka sätta mig in i denna fabel.
    Hela texten tycker jag är svår för att den har gammal text men själva berättelsen är bra.
    ”Den som gräver en grop åt andra faller själv däri” ett bra citat med ett bra budskap
    Jag har inte direkt lärt mig nåt av texten.

  6. Jag undrar vad som händer med Patroklos efter han har dött. Och hur dör Hektor? Och vad händer i dödsriket?
    Om jag var Patroklos skulle jag inte ta de besluten Patroklos tog och trott att jag skulle vara oövervinnlig. Jag skulle göra som Achillevs hade sagt och inte tappa hans förtroende som en vän.
    Jag tycker att Hybris är en dum grej och att det kan användas emot dig. Man ska vara mer älskande och mänsklig av sig.
    Jag känner igen mig att känna sig att man är ”oemotståndlig”, att inget kan gå fel att man glömmer bort att allt kan gå i skogen. Jag känner också igen mig i att drabbas av övermod och att jag vill bevisa att man kan göra något och utmanar ödet.
    Det svåra var att förstå allt, mycket gamla ord som man inte var van med att läsa.
    ”Likt lejon som drabbar samman med ursinnigt mod” Att om man är högfärdigt som e lejon så har du samma ilska och mod som ett lejon.
    Texten fick mig att tänka mig mer om hybris och hur din fördel kan också vara din svaghet.

  7. Jag undra om inte Hector tog rustningen av Patroklos och gömde den för alla.
    Om det var jag skulle jag nog lyssnat på den uppgiften jag har fått och vaktat båtarna.
    Jag känner tyvärr inte igen mig i något av det här. Men detta kan jämföras med flera maktgalna ledare så som Hitler, eftersom i större makt man får på sina axlar ju mäktigare känner man sig . En annan jämförelse är att dom krigar för ett område med pilbåge och svärd och nu för tiden så krigar man om områden med mer utvecklade vapen. Jag förstår inte hur han kunde drabbas av hybris för att om jag hade fått rustningen hade jag använt den till min uppgift.
    En sak jag undra över hur fick Patroklos med sig med sig folket vilket inte framgår inte i berättelsen
    Jag tycker att Patroklos borde han gjort det han blev tillsagd och inte försökt bli hjälte om han inte hade försökt att inta Troja så hade inte så många död inklusive att Patroklos hade haft kvar rustningen. Och kanske blivit nästa ägare av dräkten.

  8. ILIADEN:

    Jag undrar om kriget fortsatte efter att Patroklos dog? Hur slutade då kriget och vem vann? Och hur kommer Achillevs reagera på hans död?

    Om det var jag så hade jag gjort min uppgift (att skydda grekernas båtar) och inte mer än så. Men eftersom anledningen till Patroklos handlingar var hybris så kan det hända att jag också i den situationen tagit samma beslut.

    Jag känner igen mig i att man ibland drabbas av övermod och vill bevisa att man kan göra något och utmanar ödet. Jag känner också igen mig i Achillevs situation då han förlitat sig på Patroklos att göra en sak, som han bara ignorerar då han bestämmer sig för att ta sina egna beslut.

    ”Ut ur lemmarna flög hans själ och nedsjönk till Hades, gråtande över sin lott att skiljas från ungdom och livskraft.”
    Detta är den sista meningen i berättelsen och jag tycker den beskriver både hans död och tragedin i hans nederlag väldigt bra.

  9. Jag undrar:
    Varför fick Patroklos en sådan hybris för att han hade illusionen av osårbarhet, och hur kunde han förrådda allt bara för det och en rustning som han fick av sin bästa vän och kämpe, Achillevs.
    Om det var jag:
    Om jag hade haft min bästa väns förtroende hade jag nog tänkt mer att alla ens styrkor kan bli ens svagheter plus hans gudomliga rustning, hade jag nog tänkt mer mänskligt för att med makt kommer ansvar.
    Dessutom jag har så mycket empati och medmänsklighet så jag skulle aldrig ha manipulerat folk för att få något, så klart jag skulle kunnat manipulera för det goda och för det jag ser är rätt men att förstöra ett rike/folk för min egen vinning/hybris.
    Jag tycker att:
    Hybrisen var helt onödig. Man kan vara lite mer mänsklig, och lite mer snäll och älskande, är det så svårt?
    Jag kände mig nära/kunde förstå:
    Patroklos, om man tror att man har allt på sin sida och att inte något kan gå åt skogen men sen måste man också förstå att bara för att du inte känner sig skadad fysisk eller psykiskt, så kan man vara jätte svag eller skadad bara det att hybrisen eller den tillfälliga glädjen gör dig oövervinnlig (tror man) jag kan förstå men jag kan också se felet.
    Det är svårt att förstå:
    Hur Patroklos lät hybrisen ta över om han var en riktig hjälte med vänner som Achillevs, och tanken med deras mytologi/tro på den tiden är att hybris var inte respekterat hos människor, väsen eller gudar. Hur kunde han bryta allt de?
    Citat:
    ”Ut ur lemmarna flög hans själ och nedsjönk till Hades”
    Det rullar på tungan så fint, jag känner mörker när jag hör hades men som sagt alla är inte mörka från början det får mig att vilja se vad det ljusa är för Hades- en av de tre högsta gudarna. (fast bortglömd och dömd till att brinna i underjorden.)

    Jag har lärt mig:
    Ännu mer om makt och kontroll för med kraft och uppstigande kommer ett fall snart nog, så ta inte fram dina vingar och tro att du kan flyga helt utan problem än för det finns alltid starka vindar och stormar som kommer din väg.

  10. Iliaden

    Jag undrar hur Achillevs kommer att reagera när han upptäcker att Patroklos blev dödad av Hector. Kommer han att hämnas eller inte.

    Om det var jag som var Patroklos så skulle jag aldrig försökt att anfalla Troja. Jag skulle ha stannat kvar på båten och vaktat den. Jag skulle ha insett att det var livsfarligt att invadera Troja.

    Jag tycker att det var modigt av Patroklos att besluta att attackera Troja eftersom att som jag har fattat från berättelsen så hade ingen tidigare vågat att invadera Troja eftersom att dem visste att dem skulle bli dödade. Eftersom att han trodde att han var odödlig så var det kanske inte så konstigt att han valde att anfalla Troja.

    Jag kände mig nära huvudkaraktären när han hamnade i underläge.

    Det som är ibland svårt att förstå i berättelsen är den är till stor del skriven i lite äldre svenska. Detta innebär att det finns en hel del ord i berättelsen som man inte använder nuförtiden. Därför kan det vara lite svårt att förstå vissa delat av berättelsen.

    ”Medan han ännu talade så blev han insvept av döden”.
    Jag tycker att det var lite underligt att han dog medans han ännu talade. Det är en intressant händelse eftersom att det brukar inte hända så ofta.

    Jag har lärt mig av berättelsen att man aldrig skall känna sig odödlig även om man har väldigt bra skydd. Att ha hybris slutar nästan aldrig på ett bra sätt.

  11. TRISTAN OCH ISOLDE

    Jag undrar vilka det var som blek kära? Om det var Tristan och Isolde eller Isolde och hennes tjänarinna.

    Om det var jag som var Tristan skulle jag ha gömt undran drycken så att ingen kunde hitta den. För att om någon hittade den skulle inte kungen få som han ville och då bli man antagligen dödad.

    Jag tycker att berättelsen var lite förvirrande efter att dom tog kärleksdrycken. Det var svårt att först vad som händer. Och vem som gör vad.

    Jag kände mig inte nära huvudkaraktären för att jag har aldrig vart i en liknande situation. Det är nog svårt att relatera till denna berättelsen.

    Det var svårt att förstå vad som hände in mot slutet. Tristan och Isolde blev kära men Tristan hade inte tagit drycken bara Isolde och tjänarinnan. Och varför blev inte tjänarinnan förälskad i någon?

    ”Och då aftonen bröt in överlämnade de sig, för evigt förenade åt sin kärlekslycka, medan skeppet allt snabbare närmade sig Marcs land.”. Vem överlämnade de sig åt? Tanken är väl att dom överlämnar sig år kungen för att ha svikit han, för att Tristan tig Isolde och förådde sin kung. Men det står att de är på väg in mot land. Men de har redan överlämnat sig.

    Jag har lärt mig av berättelsen att om det finns ett föremål som ingen bör finna så ska man gömma det väl eller själv alltid ha det med sig. Annars kan saker gå fel.

  12. Iliaden

    Jag undrar varför Achillevs lånade ut sin rustning till sin bästa vän Patroklos?

    Om det var jag som var Patroklos skulle gjort som jag blivit tillsagt istället för att få hybris. Jag är lite som Patroklos och jag känner igen mig lite för att han ville fortsätta kämpa och inte ge upp.

    Jag tycker att texten är ganska lätt att förstå, även om det var svåra ord.

    Citat: ”Likt lejon som drabbar samman med ursinnigt mod”
    Ibland kan jag känna mig som ett lejon för att jag kan få ett ursinnigt mod för att jag blir förbannad.

    Jag har lärt mig att hybris kan få stora konsekver.

  13. Medeltiden

    Tristan och Isolde

    Jag undrar om Marc kommer skada eller döda Tristan för att han tog Isolde från honom eller om de kommer få leva tillsammans.

    Om det var jag skulle jag inte åka till Marc utan jag skulle ta Tristan och fara någon annanstans och leva med honom och inte riskera att förlora honom.

    Jag tycker att det är rätt hemskt att Isolde börjar älska en man som hon innan har hatat. Det är ändå rätt vackert att hatet kunde förvandlas till kärlek, även om det inte var naturligt.

    Jag kände mig inte nära någon av karaktärerna eller några av händelserna.

    Det är svårt att förstå att tjänarinnan inte hade gömt kärleksdrycken bättre. Om hon hade gjort det skulle de inte ha misstagit det för vin och druckit det.

    Citat: ”Tristan kände sig som en levande björnbärsbuske med skarpa törnen och doftande blommor hade stuckit sina rötter i hans hjärta och med starka band sammanflätat hela hans kropp, all hans åtrå och alla hans tankar med Isoldes sköna kropp.”

    Tanke: Det är en fin beskrivning på Tristans kärlek för Isolde.

    Jag har lärt mig att jag ska vara säker på vad jag dricker innan jag dricker det så jag inte gör något som kommer få mycket konsekvenser och att man kan lära sig att älska de man hatar.

  14. Iliaden av Homeros
    Jag undrar om/hur Hector kommer att dö, för Patroklos sa innan han dog att Achillevs skulle komma efter honom (Hector) för att hämnas hans (Patroklos) död. Hur kunde Patroklos vara så säker på att Achillevs verkligen kommer söka upp Hector? Och hur skulle Achillevs få tag i Hector om han var i Troja? Om Achillevs ska döda Hector, så måste ju Hector ju lämna Troja! Och Hector borde ju inte lämna Troja överhuvudtaget eftersom att han är säker där! Det blev svårt att tolka så många liknelser på en gång, det var nog det sämsta med texten. Jag tycker att historien är skriven på ett intressant sätt. Att man beskriver en våldsam strid på ett så dikt-berättande sätt, ”Av blod och dam blev hästtagelplymen sölad´´ gör den mer gripande en om man skrivit ”Och hans hjälm blev smutsig´´
    Jag tror sensmoralen i texten är att man ska akta sig för att bli övermodig.
    Jag har lärt mig av texten att man har skrivit skildringar och äventyrsberättelser mycket längre en jag trodde. Jag visste att man muntligt berättade dem, men inte att man skrev ner dem.

  15. iliaden

    Jag funderar på vem som vaktar skeppen eller om patroklos ska får en ny chans och får Leva igen
    Jag känner igen mig i Prison break i ett avsnitt när Mordern ska föda ett barn men offrar sig för att barnet ska få leva.
    Jag tycker att det var dåligt att han lånade hans rustning och att han övergav skeppen.
    Jag kände mig nära händelsen när han lånade rusningen att man måste ge tillbaka de man har lånat.
    Citat- inte heller du får leva länge-
    Jag har lärt mig av texten att man ska visa ansvar.

  16. Iliaden

    Jag undrar vad som kommer när hända när Achilles kommer tillbaka. Och vad kommer han tycka om allt som har hänt.

    Om det var jag som skulle vakta skeppen tror jag att jag hade tänkt efter lite mer varför jag hade fått den uppgiften. Patroklos fick som uppgift att vakta skeppen och inget annat, och tror att det var en tillräckligt stor uppgift för Patraklos. Så att försöka ta över hela Troja var en dålig idé.

    Jag känner mig inte speciellt nära huvudkaraktären.

    Det är svårt att förstå hela berättelsen, för att det är mycket långa förklaringar på saker som egentligen inte hör till berättelsen.

    ”Häpen förvirring betog hans själ och med kraftlösa lemmar stod han där rådvill och stum. På nära håll, bakifrån rände då en dardanier in mellan skulderbladen sin vassa lans – det var Panthoos´ son Euforbos, som slog alla andra i samma ålder i tävlan med spjut, i körkonst och löpning och när han först drog ut med sitt spann för att lära sig konsten att föra krig hade vräkt ett tjugotal kämpar ur vagnen.”

    Jag tycker att det här stycket visar att texten är väldigt beskrivande och dramatisk och man får en uppfattning om på vilket sätt dom krigar mot varandra och texten ät i skriven så att man lätt kan få en bild i huvduet om hur det ser ut eller är.

    Jag har lärt mig av texten att det är viktigt att tänka vad det kan bli för konsekvenser av något innan man gör de.

  17. TUSEN OCH EN NATT
    Köpmannen och anden
    Jag undrar hur någon kom på historien från första början och vad de hade för anledning till att berätta den. Jag undrar också varför man valde att orsaken till andens barns död skulle vara att köpmannen kastade dadelkärnor på honom.
    Om det var jag så skulle jag nog inte ha litat på köpmannen såsom anden gjorde när köpmannen lovade att komma tillbaka. Jag har lite svårt att känna igen mig i historien eftersom att det är väldigt många magiska händelser inblandade och det som händer är väldigt specifikt. Men om jag levde i en värld där jag kunde berätta en intressant historia och tro att det skulle stoppa någon från att mörda en man som mördat någon av misstag och efter det gjort rätt för sig, hade det nog varit någonting jag gjort. Jag hade kunnat lyssna på köpmannens historia och sedan velat hjälpa honom. Jag känner inte igen mig i en värld där det är vanligt att berätta historier. I vårt samhälle har det försvunnit mer och mer från kulturen och det är väldigt ovanligt att man sätter sig ner och tar sig tid att berätta historier för varandra.
    Jag tycker att historien är intressant och när jag läste den kom jag och tänka på ett ordspråk. ”Ett öga för ett öga.” Tanken utvecklade sig till att i många historier jag läst eller filmer jag sett så är det vanligt att någon får sitt barn mördat och bestämmer sig sedan för att orsaka samma smärta för någon annan. (Att ta något liv ses ofta som att skona dem och det bättre straffet är istället att visa dem den smärtan du själv känt). Alltså skulle anden kunna valt att mörda köpmannen son eller något annat av hans barn. Från meningen ”Därpå yppade han vad som hänt honom, och alla började gråta, föräldrar, hustrur och barn.” så antar jag att han hade barn. Men i den här berättelsen så lät anden köpmannen göra rätt för sig, säga hejdå till sin familj och sedan spendera resten av året i frihet. Så anden var väldigt skoningssam i sitt val av straff.
    Jag kände mig nära köpmannen när han satt och berättade sin historia för den gamla shejken med gasellen. ”… då han såg honom alldeles ifrån sig av ångest och rädsla, sorg och förtvivlan.” Då kunde verkligen förstå hans känslor och nästan se honom genom shejkens ögon.
    Jag har svårt att förstå varför den första shejken valde att skaffa ett annat djur när han skulle offra son. ”Då kalven fick se mig slet den sig och rullade sig på marken framför mina fötter. O, jämmer och elände! Jag fylldes av medlidande för kalven och sade till herden: ’Hämta mig en ko och låt kalven vara och släpp ut den bland de andra djuren!’” Jag menar, jag förstår varför han valde att inte mörda sin egen son men varför skulle han döda något annat djur. Bara för att någon har mer värde för honom själ så betyder inte det att någon annan har mindre värde för världen.
    Citat: ”Och vesiren stod där förvånad till förvåningens yttersta gräns.” Jag skulle nog inte kunna svara särskilt väl varför detta talade till mig men jag tyckte att det var ett bra sätt att få läsaren att förstå att han var mållös och förbluffad. Det var en enligt mig en intressantare mening än ”Han var väldigt förvånad” hade varit.
    När jag läste berättelsen så insåg jag att man lär sig mycket av att höra berättelser och att det muntligt historieberättande blir mer och mer ovanligt i världen och att jag personligen tycker det är tråkigt. Och då menar inte jag att man berättar vad som hände på engelskalektionen eller vad man åt till middag utan berättelser där man låter fantasin flöda och riskerar att lära sig en viktig läxa.

  18. ILIADEN
    Jag undrar hur Patroklos lyckades övertala krigarna (vad jag förstår, löd krigarna Achillevs order) att följa med honom och anfalla Troja. Var de så ivriga att slåss att de var villiga att följa en man som inte hade någon plan eller strategi? Och om de var lojala mot Achillevs, kunde de inte väntat på att han kom tillbaka? Och vart gick han efter att lämnat Patroklos med sin rustning? Och varför behövde han inte sin rustning? Var det inte viktigt att Achillevs hade en rustning på sig eftersom att han var någon som troerna gärna skulle döda?
    Om det var jag så skulle jag antagligen inte känna mig så fullständigt osårbar att jag skulle kunna störta en hel stad men jag känner igen mig i att ha hybris (i en något mindre dos). Jag har känt mig oslagbar eller som om jag klarar vad som helst, detta sker för det mesta efter att jag har åstadkommit något som jag innan inte trodde jag skulle klara av. Jag känner inte igen mig i ”så gick de in i förgörande kamp och nedhögg varandra och inte minsta tanke på flukt hade någon av männen.” Jag har inte hittat någonting som jag skulle slåss för och då riskera mitt liv, någonting som jag var villig att lämna min familj och mitt liv för.
    Jag tycker att berättelsen är intressant eftersom den är berättar historien om Patroklos som inte är ”den stora hjälten” i Iliaden. Achillevs anses vara den som ledde vägen mot att störta Troja men i berättelsen får vi ändå se en bit från Patroklos liv och att han försökte vara hjälten men misslyckades. Att han inte lyckades gjorde berättelsen mer realistisk i mina ögon.
    Jag kände mig nära Patroklos när hans lans hade brutits av och han hade blivit bestulen på sin (Achillevs) sköld. ”Häpen förvirring betog hans själ och med kraftlösa lemmar stod han där rådvill och stum.” Ordvalen får mig att känna igen mig i känslan. Sekunderna efter att någonting man hoppats inte skulle hända, har hänt och besvikelsen börjar sätta in.
    Det är svårt att förstå några av orden. Hur texten är skriven (exempelvis uppbyggnaden av meningarna) skiljer sig väldigt mycket från hur texter skrivs idag. Men när man läst en stund så flyter det på lättare och hjärnan lär sig hur man ska hantera och tyda texten.
    Ett citat som jag tyckte var intressant: ”Medan han ännu talade så blev han insvept av döden. Ut ur lemmarna flög hans själ och nedsjönk till Hades, gråtande över sin lott att skiljas från ungdom och livskraft.” Det visar textens målande skrivteknik. Jag ser en tydlig bild framför mig och orden får mig att sympatisera med Patroklos för vart hans okunnighet har tagit honom.
    Jag har lärt mig en del nya ord från texten och ett nytt sätt att läsa och granska texter.

  19. Iliaden.
    Jag undrar om inte kriget hade fortsatt efter slutet i boken.
    Jag känner inte igen mig i striderna, men i de stora äventyren så känner jag nog igen mig.
    Jag känner igen mig i att det är krig eftersom att det är krig utomlands väldigt ofta. Men det är inte krig med pil och båge utan med pistoler och andra vapen. Andra människor som bor i länder där det är krig känner nog igen sig mer än en som bor i ett land där det är fred.
    Jag tycker att krig lägger man på minnet och man går och tänker på krig många år efter att kriget (krigen) tagit slut. Så om man tänker på förr i tiden och jämför med nu så ser man stora skillnader på till exempel vapen som användes/ används i strid/ krig. Förr i tiden så hade man pilbåge, spjut och andra vapen som man hade tillverkat. Spjut täljde man av grenar som man hittade i skogen. Och pilbågar täljde man också till av pinnar och pilarna också. Och vapen har utvecklats mycket ifrån pilbåge och spjut så finns nu för tiden kulsprutor som ska skjuta så många skott som möjligt och det skjuter väldigt många skott, pansarvagnar, handgranater och mycket mer som bara är tillverkade för att skada folk. Krig har utvecklats men jag tycker att krig är tråkigt och borde försvinna för att det är alltid många människor som skadas och dödas. Jag tror att om alla krig hade försvunnit så hade de lett till att fler människor känd sig mer trygga än om det hade varit krig i sitt land. Det hade inte dött lika många människor av sprängningar och av andra krigsskador. Och även jorden kommer inte ta lika stor skada för tänk där man flygbombar där förstörs marken och det blir mycket metall och sådant som bomberna är tillverkade av kvar i naturen och det är inte bra för miljön. Och när det släpptes atom bomber över japan så förstördes inte bara marken för att det radioaktiva påverkar jorden och människorna. Så jag tror faktiskt att människor hade blivit mer hjälpsamma och snällare om inte krig hade funnits
    Berättelsen var ganska spännande med dom stora äventyren och striderna.
    Jag kände mig ganska nära karaktären när han var ute i strid. För att jag kunde föreställa mig hur han kände då spjutet drog igenom hans rygg, eftersom det var välskrivet.
    Det är svårt att förstå att Hektor fick ett spjut genom buken och ut i ryggen av achaiern.
    Det svåra i berättelsen var nog att orden var gammaldags.
    ”…i språnget likt ett rasande lejon som härjar i boskapens fållor men får i bröstet ett spjut och gäldar… jag valde det här citatet på grund av att jag tycker att det låter spännande och jag kan se det framför mig.

    Jag har lärt mig att krig har funnits länge och människor har alltid tillverkat vapen och utvecklat vapen.

  20. Jag undrar vad Achillevs kommer att göra när han får reda på att hans vän Patroklos blev mördad av Foibos, Euforbos och Hektor. Kommer han hämnas sin väns död?
    Om det var jag som fick uppgiften att skydda Grekernas båtar av en gud så skulle jag försöka låta bli att avancera längre än vad jag fick order om att göra. Det hade ju förstås varit lätt för Patroklos att vara efterklok med hur han handlade. Patroklos övermod ledde till hans undergång och lärdomen man kan dra av den berättelsen är något fler borde göra. Mer än en gång har jag tagit an mig själv mer än vad jag klarat av och alla har nog vid något tillfälle gjort detsamma just för att det är så lätt att blåsa upp sin självbild. Vanligtvis leder inte övermod till döden så som i Patroklos fall men jag skulle säga att ett nämnvärt exempel är USAs inblandning i mellanöstern som ledde till korrupta diktatorer och otaliga terroristgrupper. De var så övertygade om att de som de gjorde var rätt att de aldrig tog tiden att undersöka konsekvenserna.
    Jag tycker inte att Patroklos förtjänade att dö, hans övermod som var orsaken till hans död var i slutändan inte hans fel. Achillevs var en halvgud, han kunde ha listat ut vad som skulle hända när han lånade ut sin rustning till en dödlig människa.
    Jag kände igen mig Achillevs situation. Achillevs förtrodde någon en viktig uppgift och sa specifikt att han inte skulle göra mer än så. Vad händer? Patroklos strider vidare till Troja precis som han inte skulle.
    Berättelsen var så kryptiskt formulerad att man fick läsa den två gånger men det var fortfarande en mycket behaglig läsning. Den delen av texten jag läste var en tolkning av Ingvar Björkeson, jag hade velat läsa originalet (översatt förstås) för att se hur mycket de två skiljer sig åt.
    ”Inte heller du själv får leva länge, ty redan står bredvid dig din död och det obevekliga ödet och för den ädle Achillevs’ hand är du dömd att gå under” Var Patroklos sista ord. Inte en gång nämner han ånger över att ha stridit bortom de grekiska båtarna. Så långt gången var hans hybris.
    Den lärdom jag tar från texten är att självinsikt och ödmjukhet är viktigare än vad man tror. Dvs. att kunna inse när man inte räcker till och be om hjälp och att kunna be om förlåtelse.

  21. • Jag undrar hur det blev för Marc när Isolde dog och hur hans kärleksliv blev längre fram i livet. Och om Isolde o Tristan kom till samma plats när dom dog. Tristan var ju Marc’s trognaste vän så undrar vem han blev mest besviken på hans trognaste eller hans fru.

    •Jag känner igen mig i att man kan bli kär i fel person. Och det är inte alls lätt om man hamnar i den situationen.

    •Jag tycker att Isolde skulle få välja vilken av killarma hon skulle gifta sig med. Alltså jag tycker det är fel när man blir bortgift speciellt när hon va kär i Tristan och inte Marc.

    •Jag kände mig nära huvudkaraktären när hon blev kär i fel person.

    • Det var svårt att förstå när Tristan och Isolde dog. Det hade varit lättare om dom skrev lite mer om händelsen.

    •”Varken Isolde eller Tristan vet om att Isoldes mor har bryggt en trolldryck som ska skänka evig kärlek till det blivande brudparet ” det tycker jag är fel. Man ska få älska vem man vill o gifta sig med den man är kär i. Man ska inte behöva dricka en dryck för att man ska gifta sig.

    •Jag har lärt mig att man skall säga sanningen och göra som sitt hjärta vill.

  22. ILIADEN
    Jag undrar vad som händer efter Patroklos skickas ner till hades. Kommer han få något straff där nere, och kommer han skickas upp till jorden igen när han har tjänat sitt straff? Jag undrar också hur han kan glömma av vad hans uppgift var. Hur kan han glömma av att försvara skeppen när han står vid dom?
    Om jag hade varit Patroklos så hade jag stannat kvar vid skeppen och försvarat dom. Och jag känner inte igen mig i att glömma av en uppgift någon har gett mig och sedan börjat göra något annat.
    Jag tycker att texten var väldigt konstigt skriven, med många konstiga ord som inte jag kände igen. För att vara en utav dom första skrivna berättelserna är det dock väldigt bra skrivet, men kanske inte för vår tid.
    Jag kände mig nära berättelsen när troerna och grekerna gick till strid i skogen, och när dom fjäderklädda pilarna regnar ner över krigarnas sköldar och kroppar. Och hur stammarna på träden knakar när dom splittras.
    Jag tycker att de är svårt att förstå exakt vem Hektor är, det berättar inte så mycket om honom mer än att han är son till kung Priamos.

  23. Iliaden

    Jag undrar vad som händer med Patroklos efter hans död. Kommer Achillevs att hämnas på Hektor?

    Om det var jag som var Patroklos skulle jag vaktat båtarna som jag blev tillsagd istället för att få sån storhetsvansinne/hybris. Jag kan känna igen mig i att man ibland vill göra det som man inte ska och att han vill kämpa för det han vill ha.
    Jag tycker att Patroklos skulle gjort det som han blev tillsagd att göra och att Achillevs inte skulle lånat ut rustningen till Patroklos för då skulle han inte fått sån storhetsvansinne/hybris och han skulle inte anfallit Troja.
    Jag kände inte igen mig så mycket i karaktären mer än att jag också vill kämpa för det jag vill ha.

    Det var svårt att förstå texten eftersom att orden var väldigt svåra och därför tog det ett tag att förstå meningarna. Men tillslut förstod jag. 🙂
    ”Häpen förvirring betog hans själ och med kraftlösa lemmar stod han där rådvill och stum” texten beskriver hur tom han kände sig och att han står där helt stum.
    Jag har lärt mig mer om gudar och att man inte alltid ska göra de man vill utan att man måste lyssna på andra med.

  24. Iliaden
    Jag undrar om den episka kämpen Achillevs kommer att Attackera Hector för att få tillbaka rustningen och att hämnas patroklos död. Jag tror att han kommer attackera Troja för att Patroklos säger till Hector ty redan står brevid dig din död och det obevekliga ödet, och för den ädle Achillevs’ hand är du dömd att gå under.

    Om det var jag som var Patroklos så skulle jag ha lydigt Achillevs. För att han är i princip odödlig och då är man ganska körd.
    Jag känner igen mig i Achillevs situation med att man ger någon något och så lyder de inte och gör något helt annat.Jag tror att de flesta i samhället känner igen sig i det här.
    Jag känner inte igen mig i Achillevs näst in till odödlighet.
    Jag tycker att berättelsen var svårfattad så man var tvungen att läsa vissa meningar flera gånger för att förstå hela sammanhanget.
    Jag kände mig nära huvudkaraktären när han fick låna rustningen och tror att han kan klara av i princip vad som helst. Man förstår Patroklos när han attackerar Troja för att han tror att han inte kan dö. Då är det lätt att tror att man inte kan förlora och då blir man lätt övermodig.

    Det är svårt att förstå berättelsen på grund av dess svåra ord. Det leder i sin tur att frågorna blir svårare.
    Vadd betyder det att hästtagelplymen sölad.
    CItat-Tanke: Hade jag mött bara såna som du,om så tjugo tillsammans skulle de ha dött för in lans, varendaste en, och på fläcken! Jag tycker att den här meningen visar att Patroklos fortfarande är hög modig (kaxig) fast än han håller på att dö.
    Jag har lärt mig berättelsen om Patroklos. Jag har även lärt mig mer om historien och därmed hur olika religioner har bildats.

  25. Överskrift Iliaden
    . Jag undrar vad som kommer att hända med Hektor och om Achillevs. Vad kommer Achillevs tänka när han kommer hem? kommer han reagera dåligt på det som hänt eller kommer han ta det helt okej?

    . Om det var jag hade jag inte vart lika hyper som Patroklos, jag hade inte vågat gå ifrån skeppen så som han gjorde. Jag hade inte heller utmanat ödet med att försöka ta över en stad. Jag känner inte igen mig i hans beteende alls. Han utför inte sin order med att vakta skeppen så som han blev tillsagd.

    . Jag tycker att berättelsen var svår att förstå eftersom många av orden var väldigt konstiga. Jag förstod inte riktigt vad berättelsen handlade om eftersom den var svårt skriven.
    . Jag kände inte mig nära huvudkaraktären någonstans, eftersom jag inte riktigt förstod hela berättelsen, men jag kan känna ingen mig lite i det när han tappar modet för den stora uppgiften han fick.

    . Jag tycker det är svårt att förstå själva berättelsen eftersom att orden i texten är ganska svåra och då blir det också svårare att förstå sammanhängandet i texten. Man fick läsa igenom meningarna några gånger innan man förstod allt.

    . “fast du var utan i vapen djärvdes han ej gå emot dig öppet i närkamp”
    Min tanke om detta citatet är att Han inte vågar gå emot han även hur skadad mannen än är. Alltså är den oskadade svagare utan sitt vapen.

    . Jag har lärt mig att förstå svåra ord och kunna förstå en svår text med svåra ord.

  26. Iliaden
    Jag undrar vad som händer när Achilles kommer tillbaka och vad han kommer tycka om vad som hänt på ön.
    Om det var jag som fått vakta båtarna hade jag nog inte fått hybris som Patroklos fick jag hade säkert fokuserat på att vakta båtarna och inte komma på något annat att göra. Jag känner inte igen mig i Patroklos och jag hade nog känt mig mer ärad om jag fått ett sådant ansvar som han fick.
    Jag tycker att det var rätt att Patroklos dog för han svek sin kompis Achilles när han inte gjorde som han lovat.
    Det var svårt att förstå berättelsen för det var väldigt många svåra ord och den var inte så sammanhängande.
    ”Mot Kebriones flög han, och i språnget lik ett rasande lejon som härjar i boskapens fållor…” I den första meningen kastas man rakt in i berättelsen som är spännande och gör så att man vill läsa mer.
    Jag har lärt mig av texten att allt dumt man gör får man tillbaka på något sätt.

  27. iaden
    Jag undrar om kriget fortsatte efter den kampen.
    Om det var jag som var i denna situationen som patroklos så hade ja stannat kvar och vaktat skeppen så som achiievs hade sagt.
    Jag känner igen mig i patroklos som inte lyssnar på vad andra säger och gör som jag själv vill. Jag känner inte igen mig i folk som krigare för att ja gillar inte krig för att jag tycker de är onödigt eftersom folk dör och dess familjer sörjer. Jag tycker att patroklos är dum eftersom han inte lyssnar på sin bästavän det är bara konstigt eftersom man ska lyssna på sin bästavän eftersom dom oftast har rätt. Jag kände mig nära händelsen när:
    Det är svårt att förstå ordföljderna eftersom de är en väldigt svår text alltså är det svårt att förstå innehållet.
    Vad betyder det att lik ett rasande lejon som härjar i boskapens fällor.
    Citat Hektor, nu kan du skryta minsann sen Zeus och Apollon unnat dig segern.
    Jag har lärt mig av texten att man ska lyssna på sin vän eftersom dom bara vill ens bästa och oftast har rätt eftersom dom har tänkt mer än jag som bara gjorde nått i sista sekund.

  28. Jag har läst tusen och en natt.

    Jag undrar vad som händer med köpmannen, om han blir befriad?

    Om jag vore ”den store efrit” så tror jag inte jag skulle vara så hämndlysten. Jag förstår att han blev arg för att köpmannen döda hans son men jag skulle förstått att det var en olyckshändelse och insett att det inte blir bättre av att döda någon annan.

    Jag känner igen mig i andens tankesätt, att man vill hämnas och är arg. Det kan jag reflektera till många olika händelser i mitt liv där jag känt så.

    Jag tycker att den ena brodern i den förtsa shejkens berättelse var en god man. Hans bröder var dumma och slösa bort sina pengar men brodern tog dem under sina vingar och gav dem de bästa ändå, och lät dem bo hos honom. Och ändå fast han vart så snäll så går de bakom hans rygg och kastar han och hans fru i havet.

    Citat: ” Du ska få tredjedelen av det blod som skulle sona brottet”

    Jag har lärt mig att ärlighet och lojalitet spelar en stor roll i livet.

  29. Jag har läst utdraget ur Iliaden av Homeros.
    Jag undrar vad som hände med resten av slaget.
    Om det var jag hade jag stannat och vaktat skeppen.
    Jag tycker att Patroklos var korkad, för att han försökte ta en hel stad utan en stor arme.
    Jag känner mig nära Akilles när han gjorde misstaget och gav ansvaret till Patroklos.
    Jag tycker det är svårt att förstå varför Patroklos blev bra på att slåss bara för att han fick Akilles rustning.
    Citat ”Ty redan står bredvid dig din död och det obevekliga ödet” Det var osmart att säga så för att om Hektor inte dör snart så har han bara skämt ut sig ännu mer.
    Jag har lärt mig av texten att inte vara kaxig för då kan det slå tillbaka mot mig.

  30. Iliaden

    Jag undrar vad som händer med Patroklos efter hans död. Kommer Achillevs att hämnas på Hektor?
    Om det var jag som var Patroklos skulle jag vaktat båtarna som jag blev tillsagd istället för att få sån hybris. Jag kan känna igen mig i att man ibland vill göra det som man inte ska och att han vill kämpa för det han vill ha.
    Jag tycker att Patroklos skulle gjort det som han blev tillsagd att göra och att Achillevs kanske inte skulle lånat ut rustningen till Patroklos för då skulle han inte fått sån hybris och han skulle inte anfallit Troja.
    Jag kände inte igen mig så mycket i karaktären mer än att jag också vill kämpa för det jag vill ha.
    Det var svårt att förstå texten eftersom att orden var väldigt svåra och därför tog det ett tag att förstå meningarna.
    ”Häpen förvirring betog hans själ och med kraftlösa lemmar stod han där rådvill och stum” texten beskriver hur tom han kände sig och att han står där helt stum.
    Jag har lärt mig mer om gudar och att man inte alltid ska göra de man vill utan att man måste lyssna på andra med.

  31. Iliaden
    Jag undrar varför Patroklos skulle vakta skeppen istället för Achillevs. Och varför Achillevs inte sa vart han skulle någonstans.

    Om det var jag som skulle vakta skeppet så skulle jag fråga Achillevs vart han skulle någonstans.

    Jag tycker att berättelsen var svår att förstå för att det är mycket svåra och konstiga ord. Även om det finns stöd ord så hjälper det inte så mycket.

    När man inte fattar vissa ord så kan det vara svårt att förstå själva handlingen och sätta sig in i berättelsen.

    Jag känner igen mig i att när man får till sig något man ska göra, så gör man det inte.

    Citat: ”Tre gånger gick ha till storms” Att även om det verkar omöjligt när folk går emot en tre gånger så måste man fortsätta att kämpa.

    Jag har lärt mig att man måste fortsätta kämpa även om det är massa emot en.

  32. Iliaden

    Jag undrar om Achillevs kommer för att hämta sin rustning, jag tror han kommer att hämnas sin bästa vän.

    Jag känner igen mig lite i när dom lämnar skeppen det är lite som när man lämnar omklädnings rummet innan man ska spela hockey. Även lite när han Achillevs lämnar ut sin rustning till sin bästa vän, man vill ju gärna dela med sig med sina närmaste vänner.

    Jag tycker att det finns för många karaktärer i berättelsen för att man ska kunna bara bli inkastad rakt in i berättelsen. Man hänger inte riktigt med vem som är vem. Det känns som att man inte ens förstår vem som dödade Patroklos, först trodde jag att det var en av hans egna män som gjorde det.

    Jag kände mig nära när stridens hetta drog igång, jag känner igen mig lite när man kommer ut på en hockeyplan för att spela match. För att man får ett otroligt fokus och man får en brinnande känsla inombords.

    Det är lite svårt att förstå vem Hector var, hans namn bara blev sagt men jag
    förstod aldrig vem han var.

    ”Häpen förvirring betog hans själ med kraftlösa lemmar stod han där rådvill och stum” Jag tycker det är lite av en känsla man får när man vaknar upp med huvudvärk och ska resa sig upp. Man står där utan kraft och kan inte prata.

    Jag har lärt mig att att hybris förr i tiden betyder att man trotsade gudarna, det är ett uttryck som har en annan betydelse idag. Jag har lärt mig ur berättelsen vilka de olika karaktärerna är.

  33. Iliaden
    Jag undrar vad som händer med skeppen som Patroklos skulle vakta. Eftersom han gick ifrån det.

    Om jag var Akilles så skulle jag bli sur eftersom han inte ha gjort sitt uppdrag. Och sedan så hade han förstört mycket eftersom han hade dödat så många människor, och så har han själv blivit dödad. Om jag skulle fått en uppgift att vakta något så skulle jag gjort det och inte gått iväg och gjort något så riskfyllt.

    Jag tycker att det var svårt att läsa berättelsen. Dem flesta orden förstod jag inte.

    Jag kan känna igen mig i att man gör något annat än vad man blir tillsagd. Sedan så handlar det inte om en sådan här stor sak som sägs i berättelsen.

    ”inte heller du får leva länge” Det är nästan det sista han säger, och jag tycker att det inte var det bästa.

    Det jag har lärt mig av historien är att man inte ska göra något riskfyllt ensam, utan man ska ha någon med sig.

  34. Iliaden

    Jag undrar vad som händer med relationen mellan Achillevs och Hektor eftersom att Hektor trodde att det var Achillevs som beordrade Patroklos att inta Troja.
    Om det var jag skulle jag inte försöka ta Troja och gå emot Achillevs. Jag kan förstå att ens ego kan växa ibland och man tror att man kan göra allt, det kan jag känna igen mig i, men det slutar bara dåligt för alla.
    Jag tycker att texten var svår att läsa och det svårt att hänga med i på grund av alla långa beskrivningar och alla bildspråk. Det blev förvirrande och de gjorde att jag tappade bort mig i texten titt och tätt.
    Jag kände mig nära händelsen när Patroklas blev huggen i tyggen för att de kan kännas så när någon man litar på gör något som man inte trodde de skulle göra.
    Det är svårt att förstå varför han inte tänkte efter innan han lämnade skeppen och varför han lät sitt ego ta över.
    Citat: ”Som när ett lejon i grund besegrar en otröttlig vildgalt sedan de kämpat med ursinnigt mod om ett njuggt litet källsprång uppe på bergets topp, ty båda längtar att dricka och det till sist med sin kraft förgör den flämtande galten – så blev Menitios’ djärve son, sen han döda så många, tätt inpå livet fälld med en lansstöt av Priamossonen som i sitt segerrus gav orden och vingar och sade: ”
    Tanke: Detta är stycket som beskriver Patroklos död och jag tog detta som exempel på hur mycket bildtext det finns som beskriver varje händelse.
    jag har lärt mig av texten att man ska tänka efter innan man gör något dumt som kan få stora konsekvenser.

  35. Jag undrar vad som händer med Patroklos när han sjunker ner till Hades hur är det där? Får han något form av straff.

    Om det var jag som skulle vakta skeppen så skulle jag försöka att förstå att det bara var rustningen som gjorde mig odödlig och inse att min ända uppgift var att vakta skeppen.

    Jag tycker att Achillevs gjorde fel som lånade ut rustningen. För om han inte hade gjort det så hade inte Patroklos fått hybris. Achillevs kunde ju självklart inte veta att det skulle hända men han kunde tänkt lite innan han lånade ut rustningen till en människa.

    Jag tyckte att berättelsen gick och förstå men när man inte kan vissa ord så blir det svårt att förstå detaljerna. Man förstår att någon dör på grund av att han hade hybris men det är det mesta. Jag tror att man måste veta rätt så mycket om historien kring gudarna, människorna och staden Troja innan man börjar läsa då blir det nog lite lättare att förstå.

    ”Häpen förvirring betog hans själ och med kraftlösa lemmar stod han där rådvill och stum´´
    Såhär känner sig Patroklos när dom slitit av han rustningen jag undrar om han inser vilket stort misstag han har gjort som fick hybris och anfall staden Troja.

    Jag har lärt mig att bra människor också kan fela när dom får för mycket tillit.

  36. Iliaden:

    Jag undrar om kriget tog slut eller fortsatte efter Patroklos död, och i så fall vilka som vann…

    Om det var jag som hade fått låna en rustning av min bästa kompis så hade jag gjort vad han ville och inte anfallit en stad i tron om att jag var oslagbar, men det är lätt att säga i min situation. Patroklos kanske hade någon mer specifik anledning till att göra det, som jag inte känner till.

    Jag tycker inte att Patroklos förtjänade att dö. Det hade nog blivit bättre om han blev bestraffad på ett annat sätt för att han skulle få tid att inse att han inte är osårbar och tänka över vad han gjorde.

  37. Iliaden
    Jag undrar vad som händer med Achillevs efter att han förlorade sin rustning när Patroklos dog?
    Om det var jag som var Achillevs hade jag vaktat skeppen själv.
    Jag tycker att det verkar väldigt osannolikt att det här faktiskt skulle kunna ha hänt.
    Jag känner igen mig i Patroklos för att han inte vill ge upp utan fortsätta kämpa.
    Vad betyder det att såsom när östan och sunnan ibland i en dalgång i bergen upptar en tävlan om att skaka den mäktiga skogen?
    Zeus ville ge den åt Hektor att pryda hjässan med den korta tid som stod åter,
    de blir fortfarande krig pga. att man vill ha grejer.

  38. Jag undrar hur hela samhället såg ut efter händelsen men jag trot att det blev en stor händelse när detta hände. Efteråt tror jag att folk fick tänka till och fick se hur det gick när man fick hybris. Men jag tror att det kanske blev ett slags krig efter denna händelsen

    Om det var jag som var Patroklos skulle jag inte tagit beslutet och trott att jag skulle vara osårbar. Jag skulle försökt att ta ansvar och inte ta det över gränsen. Jag känner inte igen mig i Patroklos, han hybris var på en helt ny nivå.

    Jag tycker att det som hände var lite rättvist. Eftersom han ändå försökte bryta reglerna och inte lyssnade utan trodde att han var helt oslagbar och osårbar. Jag tycker att om man gör något dåligt ska man stå för det men straffet var väldigt hårt. Mitt argument är att man måste stå för det man gör men ändå får ett straff som mäter upp till det man har gjort.

    Jag känner mig när huvudpersonen när han var osårbar när han fick rustningen, jag känner inte igen mig jätte mycket men jag hade kanske också trott att jag skulle klara allt med den rustningen.

    Det är svårt att förstå hur han kunde riskera sitt liv för att kunna ta över Troja. Eftersom chansen att han skulle dö var väldigt stor. Berättelsen visar hur Patroklos blir en helt ny person men denna rustningen, vilken jag har väldigt svårt att förstå.

    Citat: ”kroppen föll med en duns, och av sorg greps alla achiarer.”
    denna text bedriver starkt hur han dör, och hur resten av achiarer blev gripna. Min första tanke är att detta citat beskriver den sekund som han dog.

    Jag har lärt mig av texten att en sådan hybris som Patroklos hade kan bara sluta på ett väldigt dåligt sätt. Jag har också lärt mig att man straffas på ett eller annat sätt om man skulle göra så som Patroklos gjorde.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *